Krönikören

            CLAES JENNINGER


Vår egen krönikör skriver ur ett barnperspektiv - vi barn måste väl vara de viktigaste personerna i Sverige?

Vi barn måste väl vara de viktigaste personerna i Sverige?

Vuxna är det inte lätt att förstå sig på. Dom älskar visst att bestämma. Men när dom ska bestämma nåt som är bra, då börjar dom slingra sig. Hittar på en massa annat som inte har med saken att göra. Snackar om att å ena sidan och å andra sidan. Och så slutar det med att det inte går att göra det där som var så bra.

Det brukar alltid vara nåt med pengar som gör att det inte kan bli bra. Men varför har vi ens pengar om man inte kan göra bra saker med dom? Och är det inte pengar så är det tid som fattas. Och så säger dom att tid, det är detsamma som pengar. Och så är vi där igen!

Alltså, vi barn måste väl vara de viktigaste personerna i Sverige? Det är ju vi som hela tiden lär oss nya saker. Hur mycket nytt lär sig dom vuxna egentligen? Och det är vi som gärna provar på nya saker, bara för att kolla om vi gillar dem. Och så är det vi som en gång ska bli vuxna och ta hand om dom som tar hand om oss nu, när vi är unga och lär oss allt nytt.

Men då är det så här, att vi barn behöver en massa saker, som bara dom vuxna kan ge oss. Det första är trygghet. Om vi ska vara rädda för saker, och råka illa ut, kommer vi bara att lära oss vad vi måste akta oss för, och kanske gömma oss från. Och så behöver vi ett bra ställe att bo på, och bra mat, så vi kan och orkar syssla med allt det där som är riktigt viktigt, att leka till exempel.

Dom vuxna är rätt bra på att fixa ordning och reda på saker och ting. Lite för bra ibland förstås. Men dom har hittat på sånt som förskola och skola, det är bra. För vad skulle vi barn göra om vi skulle vara ensamma hemma när de vuxna jobbar? Bara passa varandra, hur skulle det gå? Men så har dom vuxna tänkt till och ser till att det är ordning och reda i förskolan och skolan. Folk som vet hur man gör jobbar där. Som ser till att alla barn har det bra där. Det finns bra saker, som böcker och pennor och leksaker. Och så får man just det där viktiga, tid, så man får hålla på med dom viktiga sakerna.

Det är klart, att också dom vuxna behöver allt det här. Det är när det fattas något som dom blir oroliga. Mest verkar det vara pengar. En del verkar ha väldigt mycket pengar, men är oroliga ändå. Men dom flesta verkar ordna det där med att bo, äta och må bra ändå. Som tur är, verkar de bli mest oroliga när det handlar om oss barn. Det är bra. För då har dom fattat.

En av dom saker dom inte riktigt har fattat är det där med mobbning. Det ska bara inte finnas! Och varför ser dom inte till att det tar slut? Dom har ju fattat en hel del annat som är viktigt för oss barn. Men med det här låtsas dom som att det inte finns. Hur kan man bara titta bort då? Hur kan man bara säga -Äh, han bara skojar, när någon blivit fruktansvärt ledsen och bara vill komma därifrån? Varför ser dom vuxna inte till att varenda barn i skolan mår så bra att dom inte ens kommer på tanken att vara taskig mot någon annan? Varför väntar dom tills det redan har hänt? Gång på gång till och med. Det här ska ni fixa, inte vi barn, för vi håller på och lär oss.

Ni vuxna gillar ju att bestämma. Det viktigaste ni kan bestämma om är att ni ser till att vi barn har det bra. Det får ni gärna bestämma om!

Claes Jenninger